Sexköpslagen 1

Om man vill äntligen slopa den här sexköpslagen, är det tid att byta strategi. Den traditionella svenska sättet har varit att försöka diskutera om saken. Denna strategi bygger naturligtvis helt och hållet på förutsättningen att motståndaren kommer
kunna övertalas, kommer vilja övertalas. Tyvärr måste man konstatera, att man kan inte med argument ändra troende personens tro, och lika lite ROKS-feministernas åsikter.

Därför är det tid att byta strategi och övergå från passivt försvar till mera aktivt anfall. Det är självbedrägeri att försäkra sig, att sexköpslag inte försvårar vårt liv – det också ökar allmänt sexfientliga attityder i värt samhälle:

" -- sexualliberalism, som argumenterar för ett totalt avpolitiserande av alla sexuella frågor -- sexualliberalismen helt enkelt för att njuta av sexualitet som den är, oavsett dess politiska innehåll och konsekvenser "

Känna din fiende

Det är viktigt att veta vem är fienden, och vad är deras strategier. För att reda ut fienden, behövde man lite tid och hjälp av interners sökmotorer. Lyckligtvis har dessa aktivister dokumenterat sina aktiviteter, tankar, dispyter och sina memoarer i internets ändlösa rymd .Exempel Det är möjligt att kartlägga noggrant varifrån kommer det här kolossalt hat mot sex och män, och vad är orsaken till hatet. Kanske de flesta av oss har den uppfannigen, att det finns en mystisk sexhatande och mänhatande extremfeminist bakom sexköpslaget, men det är kanske lite vilseledande myt. I själva verket dessa män- och sexhatere är lesbiska kvinnor. Lesbiska feminister. Det finns inga mytiska sexhatande extremfeminister, det finns bara lesbofeminister.

En del av läsarna är kanske lite förvånad, när jag anklagar, att de är lesbiska kvinnor som står bakom sexköpslaget och de sexfientliga feministka initiativ. Men ert misstro beror på dåligt kännedom om den lesbiska värklikheten. Mannen på gatan har format sin uppfatning om de lesbiska närmast på grund av massmedia och till exempel porrfilmer. Men de lesbiska kvinnor i porr är bara heterosexuella kvinnor som spelar ut att vara lesbiska - i verkligheten de lesbiska avskyr porr och sex i det hela. De lesbiska är den gruppen i samhället (utom de asexuala), som har minst sex i sitt liv - det är mycket vanligt., att sex tar slut efter två år av samelevnad i den lesbiska parförhållandet. De lesbiska har i sina diskussioner sådana frågor, att hur man kan skilja sig mellan vänskap mellan kvinnor från erotiskt kärlek och mellan lesbisk sex och asexualiteten.

Man kanske undrar också varför de lesbiska, som själv lider som sexuell minoritet kämpar mot sexualliberala attityder i samhället, men de lesbiska feminister har i sina diskussioner och analyser kommit officiellt till den slutsatsen, att "-- det lönar sig att alliera med de religiöst konservativa". De homosexuella män är mycket sexualliberala, men de lesbiska kvinnor i gaymän började kräla redan på 1970-talet och de lesbiska skilde sig från den gemensamma gayrörelsen och flyttade sin aktiviteter till lesbofeministiska grupper.

Men varför?

Lesbiska kvinnornas hat mot sex kan förstås genom feminismens historisk utveckling. Allt började på 1960-talet, när på följd av Vietnamkriget USA splittrades av radikalismens våg. De svarta, de homosexuella och kvinnor började kräva sina rättigheter. Kärpunkten är, att när de homosexuella män har sin Gay Liberation Front de homosexuella kvinnor aldrig startade sitt eget motsvarande rörelse (lesbisk liberation front) utan de blev medlemmar i växande feministiska organisationer.

Black pride prostest i Olympiska spel i Mexico. De lesbiska drömde om samma pride, men problemet var, att de vågade inte komma ut garderoben - det blev feministisk pride istället

Kanske tiden var inte ännu mogen för att alla homosexuella kvinnor skulle ha kommit ur garderober, och det var lättare för kvinnor, att ansluta sig "täckorganisationer" i påverka där. Feministerna inte så gärna betonar dessa sidan av den feministiska rörelsen, men det är bra alltid att komma ihåg, att

Feministiska rörelsen = kvinnornas jämställdhetrörelse + homosexuella kvinnornas frigörelsefront.

Den lesbiskt feministska rörelsen blev en succé. En succé för de lesbiska, inte för feministiska kvinnor. Den lesbiska feminismen skapade nuvarande lesbiskhet, ordet lesbisk kom i bruk genom den här rörelsen. Den skapade för de lesbiska egen kultur och en grupp, så att genom att identifiera med den här gruppen kunde en homosexuell kvinna utveckla sin sexuell identitet. Före lesbiska feminister de homosexuella kvinnor levde ensamt, isolerad, och den enda kultur för de homosexuella kvinnor var butch-femme barkultur, som tog plats i fåtal maffia -kontrollerad barer, och där mest allmänt sätt att älska var att en stone-butch tillfredsställde sexuellt sin femme-partner utan att partnern fick lov att ens röra butchen. Det är lätt att förstå, varför feministiska grupper var så oerhört viktigt för homosexuella kvinnor. I feministiska möten kunde hon träffa andra homosexuella kvinnor, for stöd av dem, och i stället att känna sig pervers, avvikande, mentalt sjuk eller moraliskt tvivelaktigt, systrarna i rörelsen försäkrade henne, att hon var stolt, speciell, friskt och hör till den radikala eliten i samhället som kämpade mot den heterosexuella vita mans orättvisa förtryck av alla kvinnor i samhället. Den homosexuella skammen förvandlades till lesbiskt feministiskt stolthet (pride) bland rörelsens medlemmar. Den lesbiska feminismen var den rådande ideologin bland de samhälleliga aktiva lesbiska på 1970 och 80-talet.

 " Inom den radikalfeministiska rörelsen på 70-talet fanns det en vanlig paroll: "Lesbisk kamp är kvinnokamp, kvinnokamp är lesbisk kamp."

"-- Istället skapade radikalfeminister lesbisk feminism, ett politiserande av lesbiskhet som en strategi mot mäns förtryck av kvinnor "

Men om man lite mer objektivt reflekterar saken, så är en sexuell läggning en sexuell läggning, och kvinnornas ställning i samhället kvinnornas ställning. Två skilda saker, tycker kanske 95 % av folket i dag. Borde inte de homosexuella kvinnor lämna den feministiska rörelsen och bilda äntligen sin egen skilt Lesbian Liberation Front? Den här frågan ställdes redan i början av den andra vågen i feminismen. Nej, svarade de lesbiska. De ville stanna kvar, och använda den feministiska rörelsen som deras täckorganisaton. Och här kommer sexualitet med i bilden. De lesbiska behöver en grund att stanna kvar i feministiska rörelsen, någon legitimation. Och det är bara sexualitet som kan ge anledningen att koppla ihop lesbiskhet och feminismen. Därför har de lesbiska feministerna, eller radikalfeministerna, eller de radikala lesbiska utvecklat so flitigt teorier om sexualitet som mäns viktigaste medel för att underkasta kvinnor. Det är på mikronivå i samhället, i familjen, inte bland samhällets stora institutioner, som rättsväsen, ekonomiska strukturer, polisen, politiska partier som bär mäns makt, utan varje man i sitt hem är den viktigaste subjekt av mandominans. Könskrigets främsta stridplats är den heterosexuella sängkammaren.

"-- Mäns maktbas ligger i varje enskild relation mellan män och kvinnor, inte i första hand i staten eller ägandet av produktionsmedlen"

"--inom radikalfeminismen finns stora skillnader - somliga ser heterosexuell kärlek som grunden för patriarkatet, andra ser lesbisk kärlek som grunden för feminismen." 

Och därför den heterosexuella relationen genomsyras av mäns våld mot kvinnor. Heterosexualitetten innehåller enligt lesbisk teori våldtäckt, familjevåld, och kvinnans sexuella förnedring. Och de heterosexuella kvinnor internaliserar mäns våld mot kvinnor och makt och erotiserar det. Dessa teorier ser heterosexualiteten som kärnfrågan i kvinnans kamp för jämställdhet, och endast de kvinnor, som avstår från nära relationer med män och ligger inte med fienden kan vara riktiga frihetskämpar i kvinnornas krig mot men. "En kvinna som lever i parhållade med sin man blir indragen i den patriarkaliska samhällets maktstrukturen och förlorar sin feministisk åskådning." En kvinna behöver inte nödvändigtvis ligga men kvinnor för att vara en riktigt feminist, det räcker med politisk lesbiskhet - d.v.s en kvinna som lever i celibat. De radikalfeministiska eller lesbiska feministiska teorier berättigar bara inte homosexuella kvinnornas närvaro i den feministiska rörelsen utan lyfter dem till skärställningen, till feministernas elit.

Att familjevåld förekommer mera i lesbiska förhållanden och även våldtäcker är vanligare i deras förhållanden förklar de lesbiska att man-kvinna-struktururen slingras in i homosexuella kvinnornas relationer. De lesbiska feminister förbjöd även all slags penetration i lesbosex, att älska på så sätt att annan var över den andra, och butch-femme roller. De ansågs som patriarkaliska former av sex. Mellan de lesbiska kvinnor, som idkade sadomasochistiska sex, och lesbiska feminister krigades så kallade "lesbian sex wars".

Om kopplingen mellan lesbiskhet och feminismen skulle ha något slags trovärdighet, måste de lesbiska feministerna ibland göra något synligt, för att bevisa kopplingens existens. Därför de lesbiska feministerna väcker provokativa rubriker i allmänheten om sex, pornografi, prostitution, antastande, skönhetstävlingar, naken hud på annonser, osv. I själva verket heterosex intresserar in ett dugg de lesbiska, men genom dessa provokationer kan de motivera, att de lesbiska håller sitt hus inom den feministiska rörelsen. Olika slags kampanjer mot heterosexuella män skapar illusionen, om viktigt kamp mot mannens övermakt. Sexualiteten uppväcker lätt känslor och synligthet och publicitet kan lätt skapas genom dessa kampanjer.

När en frigörelsefont arbetar ännu stängt i garderoben, är det naturligtvis svårt att sprida ut lesbiskhetens glädjebudskap öppet. I stället är man tvunget att försöka kommunicera sina syner genom att kritisera heterosexualitet.

De lesbiska själv har skrivit om så kallade heterohatet, som kommer fram, när en kvinna blir medveten om sin lesbiskhet. Det är bara att den här heterohatet brukar vara 10 - 20 år. I den lesbiska underhållninglitteratur ständigt populär story är att kvinna eller kvinnor först förföljas av heterosexuella men och i slut två kvinnor gråtande ligger på sängen och tröstar varandra.

Den nuvarande kampanjen mot legalisering av sexarbete är rakt forsättning till lesbiska feministernas kampanj mot porr. under 1970 och -80-talet försökte de radikala feminister förbjuda porr på grund av, att det orsakade våldtäckter, men det misslyckades helt. I USA gjorde man vetenskaplika undersökningar om saken, och inga samband mellan porr och våldtäckt hittades. I stället porr legaliserades i USA. När socialismen kollapsade och gränserna öppnades och inga lagar mot människohandel inte ännu existerade, förekom några fall oacceptabla handlingar i sexbranschen, och de lesbiska såg sin möjlighet att på nytt visa, att det är sex, som är centralt i feminismen och att kvinnor behöver lesbiska feminister för att visa dem rätta vägen ut ur mäns väld och övermakt. Samma personer som i anti-porr-rörelsen står bakom prostitutionrörelsen och även slagorden är desamma: "Pornografin är en förbrytelse mot kvinnornas mänskliga rättigheter och våld mot kvinnor." "Prostitution är förbrytelse..." ( den ursprungliga tesen var "tvingad heterosexualitet är förbrytelse mot kvinnornas mänskliga..") Metoder är densamma, först en teori om hetermäns våld mot kvinnor, den som bevis några historien om enstaka fall (en man har läst porr just innan våldätckt) och den finkammas alla forskingar i världen, och refereras bara dem, som stöder teori om mäns våld. Det är helt tillåtet att ljuga - det är ju krig mot de heterosexuella män.

"Tvingad heterosexualitet" (compulsory hetersexuality) är inte bara en myt, utan ännu verklighet i många länder. Genom religiösa normer eller ekonomiska skäl tvingas även de kvinnor, som känner sig homosexuella, gifta sig med en man och leva i ett heterosexuella förhållandet. En homosexuell man kan inte av "tekniska skäl" leva heterosexuellt, men det är helt möjligt för en homosexuell kvinna. På vilket mån tvingande eller påtryckning förekommer ännu i dag, är inte klart, men det är säkert, att de lesbiska är överkänsliga, hyperallergiska, till alt, som kan uppfattas som tvång i sexuella sammanhang. Och deras syn är, att en heterosexuellt samlag är våld eller mans maktmissbruk över kvinnan. Det skulle vara lockade att all det här prat om "tvingad heterosexualitet" skulle vara tecken av de lesbiska kvinnornas inre ambivalent kamp att återvända till heterolivet, men so enkelt är det inte.

Vi vill inte påstå, att de lesbiska skulle vara helt elaka människor, som försöker sabotera heterosex för av rent elakhet. Den grundläggande orsaken är, att de lesbiska kvinnor har ännu stora svårigheter att uttrycka sitt sexuell beteende. Homosexualitet har varit sanktionerad av normer, och kvinnans sexualitet har kvävts i samhälle, och därför har de lesbiska kvinnor två stora hinder framför sig, inte bara en, som de manliga homosexuella. Och för att övervinna begränsande normer i samhället måste man vara rebellisk, och för att övervinna dubbla normer behöver man vara dubbelt (eller fyrdubbelt 2*2=4) rebellisk och därför är vreden så starkt. För en man det är lättare i vårt samhälle: om du är homosexuell eller sexköpare och någon kommer till dig för att klaga: "Jag accepterar inte ditt sexuell beteende som är fasansfullt..." du bara svarar honom: "Om du kan inte acceptera min sexuell beteende det är din problem, inte min!" Kvinnor i samma situation behöver dölja sina sexualitet, de behöver stöd från andra kvinnor i och intellektuell omfattande teori som visar, att de ändå är goda människor. Revolten är förståeligt och även berättigad, problemet är bara, att anda människor borde inte tar det so allvar.

Nästa del Vad borde man göra?

Lesbian rebell